Det är lite konstigt, det här med nyår. Idag är det ett år, ett år med massa minnen - imorgon är det ett annat år, en chans att skapa nya minnen.

Satte mig här av anledningen att jag tänkte berätta för er om hur nyårsfirandet var när allt var som värst hemma hos mig. Insåg efter en stund att jag inte (just nu, minnen har en tendens att dyka upp när jag minst vill ha dom där!) riktigt minns någon nyår, antar att de dagarna var som alla andra. Julafton minns jag, så tänkte berätta för er om det istället.

Jag vet inte vilket år det var, tiden under denna tiden är mycket konstig, men logiskt sett, med tanke på var vi bodde och så, så var jag mellan 9 och 11(alltså 1999-2001). Någon dag innan julafton skulle vi sätta upp julgranen, mamma och jag och min storebror (han är ganska mycket äldre, så han har upplevt detta med en annan insyn, men knappast har det blivit lättare för honom för det). Ibörjan gick det jättebra, och fastän plastgranen (pga allergier) var gammal och sliten - den såg mer ut som en liten buske hahah!) - så tyckte jag att den blev jättevacker. Antagligen mest för att allt gick så jävla bra, så ovanligt bra just i den allra värsta perioden. Jag började slappna av där lite, och jag tror att det var då allting släppte. Mamma blev lite så stressad av sig (svårt att förklara, men ögonen kollade ingenstans men ändå rörde de sig från en punkt till en annan inom en sekund, om och om igen). Jag tänkte mig inte för utan sa att jag skulle ut och åka pulka, eller vad jag nu skulle göra. När jag kom hem igen efter några timmar i kylan så värmde min bror chokladmjölk till mig och jag satte mig att läsa. Jag vågade inte fråga var mamma var. Han satte sig brevid mig och bara tittade på mig medans han log. Mamma sover. ... Hon mår inte så bra just nu. Hon blev arg.
Varför, frågade jag.
Min bror skakade på huvudet. Jag vet inte...jag vet inte. Han gav mig en kram och gick in i sitt rum.

Jag vet inte om det var julafton eller juldagen när vi skulle till mormor och morfar för att fira med släkten. Det hade vi inte gjort året innan, så jag var väldigt nervös. Tänk så skulle mamma inte orka?

Jag vet inte varför men jag och min bror var där före mamma, så jag satte mig för att vänta i köksfönstret. Tänk så hade hon ångrat sig, åhhh nej. Men kanske bäst så? Mina känslor var splittrade och jag visste inte om jag ville eller inte ville att mamma skulle komma dit. Hon hade varit lite konstig sedan julgranen blev klädd.

Hon kom, och hon var väldigt sen. Alla var arga för att maten blev sen och mamma, stirrig som hon var började klaga på alla andra. På mig, min bror, mormor, morfar, mina morbrödrar, osv. Orkar inte skriva ner allt vad som hände, men det slutade med att mamma skrek och sen gick vi hem. Gick.  Igenom en storstad. Härligt morsan.

Jag grät och var ledsen, vad hade jag gjort för att mamma skulle må så dåligt?

Den frågan, dock lite ändrad, försöker jag finna svaret till än idag: Vad gjorde mamma så sjuk?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, det var ett tag sedan jag skrev här, men ärligt talat så har jag inte orkat.   Har fått min "mapp" nu. Mappen med papperna som psykologer och socialsekreterare har skrivit. Jävligt svårt att läsa skiten må jag säga, men en sak är jag imponerad av...

Här http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article4507201.ab kan man läsa: "Regeringen skärper krav för vårdgarantin inom barn- och ungdomspsykiatrin. Högsta tillåtna väntetid blir 30 dagar mot 90 i dag. Landsting som inte når målen ...

Har tänkt på att väldigt många i min familj/släkt har problem med olika saker. psykiskt sjuka, alkoholproblem, spelberoende, osv   ibland har man otur men vad gör det? Jag älskar min familj ändå! ...

Känner ni till programmet Plus? Tror det heter så i alla fall, där de tar upp olika fall då människor rent ut sagt blir blåsta av företag och stat på olika sätt.   Idag kom det upp en sak som jag själv blivit drabbad av. Idioter är vad de är! Jag ble...

Jag vet att det har gått MASSA dagar sen jag sa att jag skulle lägga upp det där minnet som jag anser har påverkat mig. FÖRLÅT! Har i allafall tänkt på det och bestämt mig för ett, av många!   Det handlar om psykologer. Gick hos några av Malmös bästa...